Triakel Innan Gryningen
Så kom du då till sist. Du var en främling
En mytgestalt som jag hört talas om
Så många hade målat dina bilder
Men det var bortom bilderna du kom
Vi trodde du var användbar, till salu
Vi skrev ditt namn på våra stridsbanér
Vi byggde katedraler högt mot himlen
Men du gick hela tiden längre ner
Du är ett barn som ligger på ett jordgolv
Du fryser om vi inte griper in
Du rör vid kroppar, hatar orättvisor
Du bjuder älskande på moget vin
Du stiger ut ur alla tomma gravar
Du är en vind som säger: det blir vår
Du kommer som en flykting över bergen
Du följer oss dit ingen annan når
Du är den sång om livet som jag glömde
Den sanning jag förrådde dag för dag
Jag svek mig själv: den spegel
Som jag gömde
Bär dina bråddjup, dina anletsdrag
Kom närmare. Bli kvar hos mig
Det mörknar
Och kanske ljusnar det på nytt igen
Ditt liv ska bära mig. Jag hör en koltrast
Som sjunger timmen innan gryningen
