Peter Lemarc Tidvatten
Och förgäves har jag bett
Doften i ett regn att stanna kvar
Och förgäves har jag bett
Nattens sista skälvning om ett svar
Och jag har bett dej komma igen
Du kvinna kallad Tidvatten
Jag bad dej som en vän till vän
Kärlek är ingen självklarhet
Inget språk du jämt kan förstå
Men jag dröjer kvm trots att jag vet
Ingen bad dej komma
Ingen bad dej gå
Och när månen lämnar havet
Och allt det vilda flytt in i sin vrå
Och när solen söker skuggor
Har morgonen täckt över alla spår
Gå vilset ut i gryningen
Du kvinna kallad Tidvatten
Du hittar aldrig hit igen
Kärlek är ingen självklarhet...
