Peter Lemarc Evelina
Nu när skylten har slocknat och kassan är klar
Nu när kocken har gått hem är det bara du och jag kvar
Du känner inte igen mig
Men jag satt här i smyg och såg på hur du grät
Du påminner om någon jag älskade en gång
Jag rinner genom åren, längs en älv som är så lång
Det förflutna hinner upp mig
Och jag minns alla svek jag en gång förlät
Men du bär din rädsla som en slöja runt ditt hjärta nu
Åh, vad håller dig tillbaka
Jag ser att det är du
Hej, Evelina
Har du kvar din röda ros på ditt vänstra skulderblad?
Väntar du ännu
Precis som jag
Du var den vackraste kvinna som gått i regn utan skor
Mellan Lyckorna och Ljung
Gud, vad vi skrattade och svor
Du brukade kalla mig din prins
Fast du visste väl att jag bara var en servitris son
Ja, jag svär att det kändes som om jag bara hade dig
Att leva eller dö för
Jag trodde du var en del av mig
Men när jag sökte dig i veckor, i varje blick, i varje telekatalog
Om du tror jag bara glömde eller suddade ut
Nej, jag har sparat allt i dolda fack
Och låst precis som du
Hej, Evelina
Har du kvar din röda ros på ditt vänstra skulderblad?
Väntar du ännu
Precis som jag
Vi kunde levt nära himlen om vi lagt ut korten rätt
Så vem är mannen där på fotot i din halsamulett?
Har han någonting emot att jag lägger mina händer runt din hals?
Om alla klockor skulle stanna
Om inte nu och då fanns
Om du fick önska vad du ville, skulle du då vara nån annanstans?
Tillbaks till glömda dagar
Och för månens skull
En sista ljudlös dans
Jag ska gå sen, låt mig bara få smeka din kind
Åh, jag önskar att jag aldrig nånsin kommit hit in
Hej, Evelina
Har du kvar din röda ros på ditt vänstra skulderblad?
Väntar du ännu
Precis som jag
