Peter Lemarc Brudbuketten
Jag satt p tget sderut, i eftermiddagssol
Fll jag i smn eller var jag kanske vaken nr jag reste mej frn min stol
Jag klev av vid en de tgperrong i en frmmande stad
Sanden ven ver gatorna, hr fanns bara jag
Solen svedde pannan min, jag sg ett skjul nere vid n
Ett fnster gapade ppet dr, jag hrde rster inifrn
S ppnades drren, en karl steg ut, var han en prst eller predikant
Hans ansikte var formlst, hans ena ga blankt
Jag frgade var jag var, han sa, du r dd sen mnga r
Du har ditt namn p ett kors i en stor svart skog, dit ingen lngre gr
Han sa, jag har fljt dej lnge nu, jag har vntat dej vnnen min
Jag hann inte tnka ngonting innan han hastigt drog mej in
Drinne stod ett flickebarn, med brudbukett i hand
Vita liljor och ringblommor i ett sotsvart sidenband
Hon hll sin andra hand ver brstet, hrt knuten som en sten
Som ville hon slita hjrtat ur kroppen, som om allting redan var fr sent
Jag sa, du mste ge dej av, hon sg p mej och sa
Har du glmt mej, vet du inte att, jag, jag r ditt barn
Mannen sa, hr p, livet frsiggr, det r bara att flyta med
Fr du kan aldrig vlja ditt de, nej, det r bara s det r
Jag svarade, kanske r det jag som r galen, men mitt hjrta knner rtt frn fel
Och det r upp till mej att vlja, det r inte enbart slumpens spel
Han skrattade och sa, det r en sanning som r svr att sklja ner
Och dom flesta kan aldrig svlja den, s vem behver ditt hjrta numer
Behll du din naiva tro p mnniskan men
Innan du gr vill jag du ska veta att vi mts rtt snart igen
Jag ppnade mina gon, och tget stod d still
Och med ens blev jag rdd fr sjlva vetskapen
Om att jag lever och finns till