Kjell Hoglund Kaffe Med Blues
Jag sitter på ett tåg
Som dundrar genom dimman
Och hösten är så infernaliskt kall
En flicka drar förbi en vagn
Och frågar om jag önskar nåt och
Vad det får vara i så fall
I en oförlåtlig miss
Av en man som drar sin kos
Beställer jag en kaffe med blues
Flickan här på tåget
Är om 50 år
På sin höjd en vissnad ros
Så förgår i stillhet
All världens härlighet
Som man blåser ut ett ljus
Säg mig medan tid är
Vem sover du hos?
Ge mig en kaffe med blues
Ge mig en kaffe, ge mig en kaffe
Ge mig en kaffe med blues
Ge mig en kaffe, ge mig en kaffe
Ge mig en kaffe med blues!
Jag simmar som en lax
Mot min födelseplats
Och lämnar två kronor i dricks
Svart kaffe med socker
En oförlåtlig mix
Det bränner i halsen och sticks
Enligt min mage
En alltför kraftig dos
En deciliter kaffe med blues
Ge mig en kaffe...
Jag sitter på ett tåg
Som dundrar genom dimman
Och väntar på att nå mitt mål
Vi föds för att dö
Och vi dör för att födas
Och livet är ett stort svart hål
Jag borde vetat bättre
Än att sticka ner min nos
I en kopp kaffe med blues
Ge mig en kaffe...
Ge mig en kaffe...
