Kjell Hoglund Min Egen Begravning
Jag var på min egen begravning igår
Sjung hej, sjung hopp, fallera
Där var högtidligt värre , med orgelmusik
Och jag var ett vackert lik. Tjo!
I kyrkan var stämningen något beklämd
Ock orgeln var dåligt stämd
Men prästen var glad. och bestämt lite full
Han öste fem skovlar mull
Från jord är du kommen och jord ska du bli
Men det får du finna dej i
Att grubbla på döden är idioti
För den som lever får si. Hej!
Sen sjöng vi en psalm om den himmelska fröjd
Som nu skulle bli min lott
Bland harpor och moln får du stanna för gott
Lovade prästen förnöjd
När kantorn ur orgeln fumlat fram
En sista väsande ton
Tog prästen täten och ledde ur kyrkan
En ringlande procession. Ja!
Och intet öga var torrt mina vänner
Det kan ni lita på
Bland präktige kvinns och redlige männer
Ock himlen var underbart blå
Dagen var vacker som få
Och kistan min likaså
Den tålte att tittas på
Den hade de finaste mässingsbeslag
På alla kanter och håll
Och vackert bemålad med blommor och blad
Och änglar och tomtar och troll. Tjo!
Ock när vi var framme vid graven
Så ställde sej prästen och läste upp listan
På dom som köpt mej en blomsterkrans
Och en hundjävel pinka på kistan. Ha!
Sen sänkte dom ner mej i gravens djup
Sjung hej, sjung hopp om igen
Ock dödgrävarn tog sej en stärkande sup
Grep spaden och skotta igen
Sen gick samtliga hem
