Emil Jensen Pa Frymmen Fran Flykten
När du rör mig med dina händer
Kan jag förstå att dom spärrade in dig
Mina händer är stilla sa hon
Det är du som stryker dig mot dom
Du som stryker dig mot dom
Det där hinner vi aldrig sa jag
Det gryr och snart och då märker dom
Att du har rymt
Jag har inte rört mig sa hon
Det var rummet som rymde från mig
Rummet som rymde från mig
Vi såg ut genom fönstret
Såg solen mot kyrkan
Såg urtavlan lyste
Se tiden har stannat sa hon
Det är kyrkan som snurrar runt klockan
Kyrkan som snurrar runt klockan
Jag vill att du stannar
Jag är bara rädd
För vad du gör mot dig själv
Jag har aldrig försökt ens sa hon
Det var mitt liv som försökte ta mig
Mitt liv som försökte ta mig