Vintersorg Urberget, Aldst Av Troner
I tidsbegynnelsens rofyllda vagga
Det vördnansvärdiga obrutna fjäll
Av daggstänk sirad. Likt en brödraflagga
Dansade grenverk över mossvuxen häll
Sällhet strålade kring urbergets hjässa
Fjärmer ekade dess evighetspsalm
Välljudsvågor I den själfyllda mässa
Vandlade styrka ur ångest och kvalm
Du har fostrat dalgångens nordansöner
Du sände trollkraft till hjärtats vrå
I offerflammeans sken de skymningsböner
Kringrände marken d¨r ditt dömme stå
Trollkungens andedrag I ditt innre, tunga
Den skuggrika allmakt I segervand frid
Ditt skal är hans hans harnesk när åskskyar ljunga
Han suttit ditt högsäte I ändlös tid
Ett hörspel av hornblås nu varslar om faran
När kristlig beträda din hedna helgedom
En högtidlig kampsång från sångarkaran
Som bardas för bergets beskyddande gnom
Du skrudad står I den huldrika dimma
Med naken runhäll som konungastol
I milda gryningens morgenstrimma
Du, äldst av troner I fosterländsk nol
