Timo Raisanen Lyckliga Gatan
Minnena kommer så ofta till mej
Nu är allt borta jag fattar det ej
Borta är huset där murgrönan klängde
Borta är grinden där vi stod och hängde
Lyckliga gata du som varje dag
Hörde vårt glam
En gång fanns rosor här där nu en stad
Fort växer fram
Lyckliga gatan du finns inte mer
Du har försvunnit med hela kvarter
Tystnat har leken, tystnat har sången
Högt över marken svävar betongen
När jag kom åter var allt så förändrat
Trampat och skövlat, fördärvat och skändat
Skall mellan dessa höga hus en dag
Stiga en sång
Lika förunderlig och skön som den
Vi hört en gång?
Ja, allt är borta, det är bara så
Ändå så vill jag nog inte förstå
Att min idyll, som ju alla vill glömma
Nu är en dröm som jag en gång fått drömma
Allting är borta, huset och linden
Och mina vänner skingrats för vinden
Lyckliga gatan, det är tiden som
Här dragit fram
Du fått ge vika nu för asfalt och
För makadam
Lyckliga gatan du finns inte mer
Du har försvunnit med hela kvarter
Tystnat har leken, tystnat har sången
Högt över marken svävar betongen
När jag kom åter var allt så förändrat
Trampat och skövlat, fördärvat och skändat
Skall mellan dessa höga hus en dag
Stiga en sång
Lika förunderlig och skön som den
Vi hört en gång?
