Ossler Skonhet I Forfall
I den blöta stan
Gick man alltid i försvar
Om man mötte någons blick nån gång
Var den full av hat
I den blöta stan
Där man drack tills man föll ihop
Jag såg en gång ett ansikte tryckt mot gatan
Och jag tror att han log
Det gick en mur rakt genom stan
Som man inte kunde se
Som att olja aldrig möter vatten
Det är liksom ingen idé
När man släckte sin törst i stan
Såg man skönhet i förfall
Jag såg hons alla dova färger
I oxiderande metal
Jag har levt i den blöta stan
Jag var en av er en gång
Det var som hundra år av ensamhet
En tid så oändligt lång
Så en regndag i stan
Jag hällde upp min medicin
Och jag hörde en sång
I flera stämmor
Och en av rösterna
Den var din