Ossler Grisarna Och Flugorna
Det var den första gång jag såg dig så
Utan smink med uppsatt hår när du klev ut ur en volvo 142
Jag hade känt dig I knappt ett år
Det var den sista gång jag såg dig då I den där klänningen med prickar på
Och stövlarna av gummi som var blå
Och jag ville bara ta på dig
Innan för klänningen och lämna allting annat åt sig själv
Jag ville bara va med dig…bland grisarna och flugorna
Vi lutade oss mot en stenvägg, solen hade värmt den där
Jag höll tårarna tillbaka för jag visste att jag blivit kär, alldeles för
Sent
Du hade just tömt din trånga etta som du hyrt I andra hand
Du skulle på E18 västerut till dit eget land
Ohhh jag ville bara följa med
Sväva över ängarna och lämna stan för alltid åt sig själv
Ville bara hänga med dig bland grisarna och flugorna
Bland grisarna och flugorna
Men du åkte I ett moln av rök till nått kollektiv
Och här står jag kvar I röken med ett hål I mitt liv
Jag skulle leva, skulle dö med dig där ute på ängarna
Skulle lämna den där skiten åt sig själv
Men jag står ensam kvar på gatan bara jag…och grisarna och flugorna
Och grisarna och flugorna
Jag står ensam kvar på gatan, bara jag
Och grisarna och flugorna
