Ola Magnell Kallt Kallt Kallt
Han sitter på perrongens bänk och vakar
Trött på hur den bittra kalken smakar
Att sista tåget gått
Verkar ingen ha förstått
Och det är kallt kallt kallt
Han orkar inte fälla flera tårar
Eller höra tal om nya vårar
Och allt är redan sagt
Om de mäktigas förakt
Och det är kallt kallt kallt
Talar fritt gör barn och dårar
Och han ser dom överallt
Men han tiger som en mur
På grund av social censur
Och det är kallt kallt kallt
Sent på jorden ska de hårda vakna
Av att gamla gastar dansar nakna
Tiden har sin lag
Bortom makt och morgondag
Men det är kallt kallt kallt
Bland korrupta kan en sanning såra
Men ömma tår finns överallt
Och där empatin är knal
På grund av samvetskval
Är det kallt kallt kallt
Han sitter på perrongens bänk i kylan
Utan någon hemlighet att skyla
Utan röst och utan rang
I deras etablissemang
Och det är kallt kallt kallt
