Ola Magnell Bruten Vinge
En stöt gick genom hjärtat när det ringde
Vinden genom vassen visste vem
En sliten fågel med en bruten vinge
Hade flugit bort och ville hem
Jag kände på mig vad som skulle följa
Visst var hon ung men inte så naiv
Att hon kunde dra nån vals och dölja
De unga männen i sitt liv
En tår föll tyst och regnet föll på rutan
Sen hon berättat om sin vackre vän
Jag sa: Han verkar lätt att leva utan
Men du går säkert hem hos honom än
Ja kanske det, sa du, men om jag finge
Trots att jag nog låtit kort ibland
Satt jag med din arm omkring min vinge
Under linden i ditt lugna land
Din röst var ljuv musik men refrängen gick i moll
Och Hamlet satt med djupa veck i pannan
I livets dramatik finns ingen färdigskriven roll
Och ingen kan ju äga någon annan
Min vän, sa du, som om det skulle räcka
För mig var du så mycket mer än så
Jag skulle till din stad i nästa vecka
Och du sa: Kan vi inte mötas då
Jag flög direkt, sa jag, ifall det ginge
Vad vore jag för vän om jag sa nej
Till en fågel med en bruten vinge
Och en sång som klingar rätt för mig
