Nick Borgen Maria
Läste här om dan en liten notis(
Maria elva försvunnen(
Det känns som om allting är fel här på jord
Kan inte beskrivas i ord(
Några välvalda rader från en darrande hand
En vädjan att skona den lilla(
Som en isande vind(
Med tårar på kind(
Jag läste notisen som sa
”Kan någon säga, vart finns Maria?(
Hon é borta och vi saknar henne så(
Vilsen i natten hon söker sin hamn(
Kanske ensam och rädd någonstans där ute
Hjälp oss att finna Maria
Hon é liten, ja bara elva år(
É hon frusen och ledsen finns vi här tillhands
Åh kära Maria, vart é du nånstans?(
Låt ingenting hända vår älskade lilla Maria.”
Nu sitter jag här med dagens rubrik
Maria elva é funnen(
Ledsen, besviken, förtvivlad jag ser
Maria hon finns inte mer
Några välvalda rader från en darrande hand
Några ord för att minnas den lilla(
Ja, från de sörjandes själ kom ett sista farväl
Jag läste notisen som sa
”Nu finns inte längre Maria(
Hon é borta och vi saknar henne så(
Det é svårt att förstå men vi ville hjälpa dig då
När du var ensam och rädd någonstans där ute
Nu blommor vi ger dig Maria(
Och i tårar vi kysst din lilla hand(
Aldrig glömmer vi kärleken som du oss gav
Nu Maria du seglar de okända hav(
Tack för lyckan du gav oss
Men(den blev alltför kort Maria.”
