Emil Beer & Jesper Persson Ingen Som Andas
Jag har svårt för att känna mig själv
Problem med mitt temperament
Jag har svårt för att lämna det som har hänt
Folk vill förstå
Kan ni bara lämna mig själv
Jag har målat upp mig som en ensamvarg
Men bakom sfären är jag tuff och utan främlingar
Som försvunnit efter livets små vändningar
Förändringar
Farvälen av ert trendiga
Jag Försöker ta mig framåt
Som jag cannot
Men när en kung faller
Genom golvet lätt
När han sitter i ett sandslott
Jag försöker sätta
Ord
På sorgen jag
Känner
Jag försöker ha
Tro
Det kommer bli
Bättre
Jag har fastnat i en cirkel
Av tanka
Analyserar
Viker på min ansats
Allt är slut
Vinner en pallplats
Allt är slut
Ingen som andas
Början på slutet
Ingen som andas
Orden finns där
Men det är rimmen som fattas
Vi står stilla i mitten av trappan
Och Allt eller inget
Det är inget vi pallar
Och nere vid trappans slut
Ligger vårat förhållande
Cancersjukt
Jag minns hur du knäade sönder min tand
Och jag saknar när du slog mig i sömnen ibland
Det var du som sårade mig
Men det är sjukt att det är du som kan göra mig glad
När vi snackade i telefon
Det kändes så som du aldrig lämnat mig
Och du sa att du älskar mig
Vette fan vad jag ska tro
Så jag håller väl andan
Och stannar i trappan
I väntan på sanningens ord