Anglagard Kung Bore
I ljuset från min lykta
ser jag skuggan utav sorg,
drömmar som har slocknat
ifrån ett liv som haft sin tid.
Inte kan jag stå och se på
då vi flyr,
verklighet och sanningar
där moralen är fantasi.
Det är ju du själv som väljer,
det är ju du själv som sväljer,
deras sagor och lögner och fjäsk.
Är det sant att även de som talar
högt starkt och rätt
planterar döda blommor?
Då kan det inte vara lätt
för människan att tro
på Gud att han är stor,
när tystnaden breder ut sig
i huset där hon bor.
Det är ju du själv som väljer,
det är ju du själv som sväljer,
deras sagor och lögner och fjäsk.
Kung Bore är död
och våren, den nyvalde
är folkets hjälte.
Visioner föds
och det är dags att befolka
sina massiva luftslott.
Livets panorama,
hallucination, jag har
längtat något så gränslöst.
Ge mig evig insyn
in i drömmarnas land,
först då blir jag lycklig.
