Ulf Lundell Evangeline
Jag gav mig av i gryningen
Ett stilla regn, en hund som vän
Jag gick ut mot havet än en gång
Långt innan stadens galna nerv
Långt innan tider av fördärv
Där bor min själ, där föddes min sång
Du stannar tills du vänjer dig
Sen har du glömt var du kom ifrån
Ännu en vandring, in i förvandling
Är du kvar där än, Evangeline
Svarta ögon, läppar, tungor
Törst och aldrig stillad hunger
I fängelset står dörrarna på glänt
Fångarna vid fönstret vakar
Händerna runt gallret skakar
Naglar blöder mot väggar av cement
Du behöver inte slå dig ut
Det är bara att gå därifrån
Ännu en vandring, in i förvandling
Är du fri ännu, Evangeline
Aladdin har hittat nåt
Som kan göra ont till gott
Allt som han ber om kan han få
En dag är allting annorlunda
Den som befallde tvingas blunda
Och gå dit hans tjänare vill gå
Ingen står i längden
Mot sin egen demon
Ännu en vandring, in i förvandling
Vilket håll går du åt, Evangeline
Tretton år av hopp och löften
Speglar masker skott från höften
En gång var jag utklädd till mig själv
Men jag kom hit för livets skull
Nu har jag betalt min tull
Och det är ännu långt kvar till kväll
Allt är lämnat till mig, som ett dyrbart lån
Ännu en vandring, in i förvandling
Går du åt samma håll, Evangeline
