Svenne Rubins Ta Mej Hem Till Vansbro
Det var en fredagskväll i augusti
Nittonhundranittio
Vi spela på ett ställe
Mellan Hällefors och Örebro
Det var nån potentat som hade fyrtioårskalas
Femtioåtta gäster och femtioåtta glas
Klockan blev väl fyra innan dom fått nog
Vi tackade för oss, men jag tror inte att vi log
Plötsligt kom det fram en krokig gammal man
Ifrån nånstans
Han sa: - Jag har en sista önskan och detta
Kanske är min sista chans
Var snäll och
Ta mej hem till Vansbro
Ta mej hem till Vansbro
Ta mej hem till Vansbro
Det var så länge sen och nu vill jag dit igen
Så ta mej hem
Vi sa: - Det går väl bra
Vi ska bara packa ihop innan vi kör
Han tackade och log och tog sin säck och sa:
- Jag väntar utanför
Det var då som vi kom att tänka på en gammal legend
Om en man som for till fjärran land för längesen
Han hade tagit med en säck och sagt så här om den:
- Jag skall fylla den med guld innan jag kommer hem igen
Vi tänkte på den mannen, det kunde varit han
Vår nye vän
Så när vi kom ut då fråga vi: - Vem är du
Egentligen?
Han svara
Ta mej hem till Vansbro
Ta mej hem till Vansbro
Ta mej hem till Vansbro
Dom kallar mej för Himalaya Sven
Kan ni va snäll och ta mej hem
Ta mej hem till Vansbro
Ta mej hem till Vansbro
Ta mej hem till Vansbro…
