Sorhin Svartvintras
Vinter natt, sÅ kall
och evigt dyster
fÆr mig bort pÅ frostiga vingar
Vinter skog, sÅ mÆrk
och evigt sÆrjande
fÆr mig till hjÄrtat af dÆdens rike
I en epok dÄr mÆrkret strÅlar sÅ mÄktigt
dÄr snÆn faller tÄt
och betÄcker markens frusna jord
I en epok dÄr skuggor aldrig vaknar
dÄr horisonten lyser svart
och sorgen drÄnker glÄdjen
Vinter vind, sÅ stark
och genomtrÄngande
Kom och ta mig bort
Vinter sÆmn, sÅ djup
och mÄktig
Vagga mig i dÆdens famn
I en epok dÄr natten aldrig kommer att tryta
DÄr Änglars vingar fÆr alltid frysa
och de af ljuset borta Är
I en epok dÄr himlens hÆjd i lÅga stÅ
DÄr mÆrkret trÄnger djupt
och ÆdelÄgger guds lilla skara
