Siebenburgen Vargablod
Mörkgrå siluetter
Flydde månens sken
Blott en blev kvar hos mig
I vargatimme sen
Jag minns än hennes ögon
De såg rakt in i min själ
Så drack jag hennes varma blod
Och kysste mitt förnuft farväl
"Vargablod
Vansinne och övermod
Vargablod…."
Lugnets hav betraktade
Mig när jag tog mitt rov
Men månen stod i nedan
Då bevisen jag begrov
Vargbanen blomstrar
I Talbots röda jord
Som varje fullmånsnatt
Åter mättas skall med blod
