Sakert! Jag Blev Som Kvar
Åttio år, på slutet kanske
Hjärtat börjar revoltera
Jag är aldrig ledsen mera
Känner inte mycket längre
Ett kort som fick mig att minnas
Sex decennier sedan redan
Jag stod nära honom och hans andedräkt i nacken
Jag tror jag gjorde något fel för han åkte bort
Vart är inte gott att veta men det fanns alltid kvar att göra på gården
De behövde en och inte många kvar på byn och ingen som jag tyckte om
Jag antog väl att nån gång, men inte
Sedan gick väl tiden och då föll det sig som att jag blev som kvar
Men har du inte saknat aldrig hålla nån i handen
Aldrig röra någon
Unge, saknar du att inte vara astronaut
Nej, man saknar inget som man inte
Man saknar inget som man inte
Man saknar inget som man inte
Man saknar inget som man inte haft
Men ibland när jag ska sova minns jag en andedräkt i nacken bara
Minns en helt vag känsla av hur det sku kunna vara
Men nog har jag fått mitt, nog
Kära barn, du flänger och far
Du vet inte hur det var
