Rolandz Syster Jane
Jag vaknade upp, i sjukhusets säng
Trodde jag sjöng på min sista refräng
Ont överallt och ett huvud som värkte
Och jag mindes ju ingenting av, allt som hänt
Det börjar en dag, en kvart över fem
Jag slutar mitt jobb och var påväg hem
En smäll och en duns och några bromsar som skrek
Sedan svartnade allt för mig
Tills jag vaknade upp hos dig
Syster Jane, vad du var söt och fin
När du kom in till mig och rulla upp gardin
Och när du tog min hand, då börja pulsen slå
Å hjärtat börjar gå
Att en man kan känna så
Syster Jane, vad du var rar och mjuk
Jag tror jag aldrig skulle vilja vara sjuk
När du tog hand om mig
Så blev jag kär i dig
Så tur att det var du, ja så tur att det var du
Syster Jane
Så kallt och tyst, det var på min sal
Där jag led mina helvetes kval
Doktorn han kom på sin dagliga rond
Och sa det här tar nog tid ska du se
Dagarna gick och tiden försvann
Och allt mer jag börja att likna en man
Bandaget togs bort och jag fick upp och gå
Och jag tror jag kan förstå
Vem det hela berodde på
Syster Jane, vad du var söt och fin
När du kom in till mig och rulla upp gardin
Och när du tog min hand, då börja pulsen slå
Å hjärtat börjar gå
Att en man kan känna så
Syster Jane
Nu är jag frisk, och känner mig bra
Allting det är precis som det ska
Jag hade tur när jag hamna på salen
Jag först mötte syster Jane
Jag slutar mitt jobb, en kvart över fem
Jag skyndar mig så, för att komma hem
Där sitter hon nu, och väntar på mig
Det finns ingen som syster Jane
Nej, ingen som syster Jane
Ååh syster Jane, vad du var söt och fin
När du kom in till mig och rulla upp gardin
Och när du tog min hand, då börja pulsen slå
Å hjärtat börjar gå
Syster Jane, vad du var rar och mjuk
Jag tror jag aldrig skulle vilja vara sjuk
När du tog hand om mig
Så blev jag kär i dig
Så tur att det var du, ja så tur att det var du
Syster Jane
