Parken Vi Som Visste
På ett tak till ett hus I stad
I ett land I en värld utan glas
Nånting hände men ingen vet vad
Ingen minns nått men alla stod kvar
Vi var där när alla ropade lev
Världen var vacker och så undrebart skev
Vi skruva till den vi vred och vi vred
Tills livet vällde in på riktigt I oss med
Vi som visste var är vi någonstans
Var det bara så det var när vår dröm försvann
Nu står jag kvar här med något hårt I min hals
Nu står jag kvar här och vet ingenting alls
Vad vi hlar druckit vad vi har gått loss
Och stält åt sidan alla tvivel som gnagt I oss
Jag glömmer aldrig hur du sjöng när du brann
Jag glömmer aldrig när din rädsla försvann
Det vi har kvar ligger här I min hand
Det vi tror på rinner undan som sand
Höj volymen jag tror jag når fram
Vill se till att inga glömmer våra namn
Vi som visste var är vi någonstans
Var det bara så när vår dröm försvann
Nu står jag kvar här med något hårt I min hals
Nu står jag kvar här och vet ingenting alls
Dagarna gå men tiden står still
Och jag kan inte stanna kvar här fast jag gärna vill
Jag tänker aldrig på de människor jag glömt
Jag tänker aldrig på de drömmar jag drömt
