Kent Frank
Han fångade sparken med huvudet han hade tänkt alla tankar ändå Han stod inte upp när han fick den för full för att ens kunna gå Långsamt glömmer man bort allt också pojkar i manchestertyg men jag minns våra skrikiga stolar i köket och virveln på min kula av porslin Min vän hade kritvita tänder Hans kläder luktade rök Så levande att det ibland känns som om det är jag som är död Refr. En blank dank låg så tungt i min hand En dank Frank Jag kommer aldrig närmare än så En blank förmiddag i handen på Frank Han fångade sparken med huvudet Som att nicka en fotboll i mål Som att kasta en sten högt över taken och klättra dit ingen kan nå Långsamt glömmer man bort allt också träskor och gul blend i smyg men inte saker han sa som gjorde mig större inte så blyg På hans jacka satt fyra märken Hjältar i glittrande tyg Slade Kiss Bowie & Sweet, året när pinups var ny Refr. Nu är jag större, nu är jag äldre än du Nu är jag större, större än du....
