Julia Holmstrom Jag Vill Inte Forklara
Telefonen ringer, men vågar jag svara.
Jag vill inte förklara det som hänt.
Den fortsätter ringa och jag vill bara springa där ifrån.
Jag vill bara glömma, glömma det som var.
Jag vet att jag inte vart så bra,
För jag inte sa det som det var
Det kanske tar en evighet
Innan jag förstår min ensam het
Men lova att alltid finnas där,
Fastän det har blivit som det är.
För ingen förstår så bra som du,
Det kan jag lova här och nu,
Sist när jag såg dig, då var du så ensam
Dina ögon var inte som samma som jag minns
Kan du förlåta I stället för att gråta
För jag vill bara glömma, glömma det som var.
Jag vet att jag inte vart så bra
För jag inte sa det som det var
Det kanske tar en evighet
Innan jag förstår min ensamhet
Men lova att alltid finnas där
Fastän det har blivit som det är
För ingen förstår så bra som du
Det kan jag lova här och nu.
Du måste förlåta mig jag behöver dig,
Jag ska ringa upp om jag får vara själv ett litet taaaag.
Jag vet att jag inte vart så bra
För jag inte sa det som det var
Det kanske tar en evighet
Innan jag förstår min ensamhet.
Men lova att alltid finnas där
Fastän det har blivit som det är
För ingen förstår så bra som du,
Det kan jag lova här och nu.
