Hedningarna Min Skog
Varför ska jag nu hugga ner min skog när den mår så illa
Ni sitter där o gnäller om sämre utsikt från eran villa
Mina träd ska stå kvar, fast dom är alldeles torra
ruttna det ska dom och falla ner på er som har börjat knorra
Mors lilla Olla i skogen gick med rosor på kinden gröna
Spydde upp allt, blåbär o palt, förgiftad av bark i bröna
Min skog, ska stå kvar, fast den tappat alla barren
Ekorrn satt i granen skulle skala kottar
fick han höra gitarren
(Metsäni kovin sairas on mutta en minä sitä hakkaa
ette te näköalastanne silti narisemasta takkaa
Minun puuni ne seisköt pystyssä vaikka on aivan kuivat
saakoot lahota, päällenne kaatua kun
naamanne on niin nuivat
Äidin pikku Olli metsään kiiruhti ja posket
vihreät kuin ompun
kaiken oksensi, matjat paltunkin, pettu
myrkyttänyt limpun
Metsäni seiskööt pystyssä vaikka neulaset vei myrkkytuuli
oravalla puussa käpy oli suussa sitten kitaran se kuuli)
