Finntroll Korpens Saga
Korpens saga
Jag såg min här av troll och vätte
Slappa spjut så långt ögat mätte
Tusende kroppar alla döda och svala
Min arme ur skogen nu låg i dvala
Då sjöng honan mörk en sång av hat
Hon lovade bort gåvor själar till mat
Åt en dyster ande ur springornas rike
En runa ristades aldrig skådats en like
Som en blixt i natten av eldens färg
En kraft som kvälide i kött och märg
En tunga av illdåd och sotig svärta
Nu hördes ett skrik av tusens smärta
Skogens topp och klippans kant som värn
Svart som åskmoln och skogens tjärn
Fjädrar nu spreta där skinnet voro
Till tiders slut de nu ropa sin oro
Så miste rivarn sin bror av kamp
De flög sin väg till världens kant
Av ett glömt och fasligt trolldoms dåd
Det förkolnade sinnet kände ingen nåd
Nu faller skyars svarta mästare
Slagsfältets kall och likets kyla
An fulla av slagens rus och svekets hat
De gnaga utan ära på krigets ruttna mat
…till Tiders ände
