Falconer Grimborg
Kämparna satta på fjll
Hälsade varann så godan en kvll
"Nog har det blivit dags att ta sig en viv?"
Kämpen han slogs med den äran
"Väl vet jag väner en viv.
Men friar du dit det kistar ditt liv."
"Stallbroder käre, vill du följa mig dit ?"
Kämpen han slogs med den äran
När de kom fram till hennes gård
Funno de en gårdsgård av järn och stål.
På varje stör ett blodigt manshuvud satt.
Kämpen han slogs med den äran.
Grimborg han drog låsen ifrå',
Gjorde sina fingrar mjuka och små.
"Kom, väna jungfru, och tag av mina skor"
Kämpen han slogs med den äran.
Så tog han jungfru och försvann därifrån.
Hem till modern bar stegen.
Tänk visste han hon kungens dotter var ?
Förrn var det dager och förrn var det ljus
Så var hovmännen framför hans hus.
Grimborg han rider till konungens gård.
"Var är det hovmän jag sände igår?"
"Tjänarna dina ligger slagna som fär."
Kämpen han slogs med den äran.
Grimborg han svänger gångaren grå,
Kungens alla hovmän under sig slå,
Sedan han strycker sitt blodiga svård.
Kämpen han slogs med den äran.
"Vi ber dig Grimbord käre, stilla ditt svärd.
Dottern min är din önskan.
Och henne skall du få, der är du värd"
Grimborg drog hädan med dottern så blid
Och de levde sen stilla i frid
