Evert Taube Balladen Om Gustaf Blom
Med gamle Highland Rover, en båt från Aberdeen
Vi låg uti San Pedro och lasta gasolin
Där träffa jag I dockan på Texacos kontor
En man från San Fransisco, som hade mött min bror
Men det var inte detta jag skulle tala om
Det var om mannen själv och hans namn var Gustaf Blom
Jag smugglade åt honom en flaska Calvadós
Han var från Västergötland men uppfödd I Borås
Han talte med polisen och flaskan den gick klar
Vi lämnade San Pedro och körde till en bar
Det var ett slags speak easy, men blomman var betrodd
I Wilmington, Los Angeles och själva Hollywood
På nittitalet kom jag till New York som matros
På Clara, sade Blom, det var en bark från Mönsterås
I Nordatlanten fick vi en snöstorm ifrån Nord
Kaptenen, styrman och vår däckslast, allt gick över bord
Som jag var äldst I skansen, så tog jag nu befäl
Och segla på kompassen till New Foundland, allt gick väl
Och när vi kom till New York så blev där rättegång
Men jag gick klar och seglade som båtsman till Geelong
Jag kom I själva rushen och reste för den skull
Som digger ut till Narrow Mine, jag ville gräva gull
Jag grävde och jag vaska och skötte min affär
Och när jag kom till Melbourne, ja, då var jag millionär
Jag ville ut och segla, jag ville lukta hav
Jag köpte mig en skonare, till Queensland mej begav
Jag börja fiska pärlor, jag tappade mitt gull
Förlorade en halv million blott för en kvinnas skull
Hon var från Fidji Island, jag föll I hennes garn
Och tvillingar hon fick, det var två nästan svarta barn
Så kom den tredje pojken, men den, månntro, var vit
Jag for till San Fransisco och tog pojken med mej dit
Där har jag nu min business, jag har ett slakteri
Butiken ville jag att pojken skullet stå uti
Men han sov alla dagar och söp varenda natt
Hans hud var vit, hans ögon blå, men själen, den var svart
Nu sitter han I Sing-Sing, utmärglad som ett lik
Och själv går jag och sörjer I min blodiga butik
Men mina svarta pojkar från Fidji, kära bror
De plöjer Söderhavet blå och hedrar far och mor
Jag tänker på den tiden, jag längtar ner till dem
De är ju nästan svarta men de har ett lyckligt hem
En skiftning I kulören, det gör väl ingenting
Nej, hellre snälla svarta barn än vita I Sing-Sing!
