Eva Dahlgren Du
Vi var framtidens barn
det minns jag dom sa
nr raketer skts mot mnen
frn ett land
lngt bort i vst
Vi var frortsbarn
i radhusstad
dr vinden aldrig vnde
bara suckade
och dog
I denna trygga famn
viskades hotfulla namn
p mnniskor bakom murar
p andra sidan
stersjn
Men i vattenlvors dans
p en brygga ngonstans
sg jag verkligheten buga sej
och vika
fr en drm
brandomsdrm
Mnniskor rev ner muren
och dom sdde frn i nyfdd jord
hst trd bar krleksord
gamla hjltar rodnade
unga pojkar drog i krig dr ingen dog
det var ett krig med ord
I ett vindpinat hus
sprider kallt TV ljus
drmlika bilder som flimrar
frbi
som i repris
-89 sen hst
sg jag vst mta st
men i svallet av lyckan
drnkte verkliheten min
drm
dagdrm
Mnniskorna river murar
mnniskor sr frn i brdig jord
hst trd br krleksord
mnniskorna lskar med varandra
i alla vxer tron
p att mnniskan
r god
