Peter Lemarc Drivved
I stan där jag är född finns ett torg och en kiosk
En kullerstensgata och älven förstås
Och mänskor som trampar till en skitig fabrik
Där den ena dan är den andra lik
Och min pappa är död sen i våras
Han skrev inte ens vart han for
Men han kommer om natten på en månstråle
Rätt in genom fönstret till pojkrummet där jag bor
Han säger:
"Du och jag, vi är av samma sort
Var vi än är längtar vi alltid bort
Om livet är älven som löper så bred
Då är du och jag drivved
Du och jag, vi är drivved"
I stan där jag bor nu, där bor en miljon
Här finns kyrkor och slott med tinnar och torn
Och mänskor som strömmar tittar alltid långt bort
Ingen möter en blick
Ingen avslöjar något
Och min pojk ligger vaken till midnatt
Han är rädd för att somna in
Så jag smyger mig ner vid hans sida
Vi räknar himmelens stjärnor och jag stryker min mun mot hans kind
Jag viskar:
"Du och jag, vi är av samma sort
Var vi än är längtar vi alltid bort
Om livet är älven som löper så bred
Då är du och jag drivved
Du och jag, vi är drivved"
Det finns två sorters människor här i världen
De som får stjärnhimlen när de begär den
Och som med självklarhet tar för sig var dag
Så finns det de som får slåss för varje andetag
Åh, lille konstnär, min känsliga själ
Du vill få världen att skratta
Men den har dig ihjäl
Ett spel med märkta kort
Ett spel du aldrig kan vinna
Och denna sällsamma längtan är allt du ska finna
Du och jag, vi är av samma sort
Var vi än är längtar vi alltid bort
Om livet är älven som löper så bred
Då är du och jag drivved
Du och jag, vi är drivved
